Bygger tron på känslorna?
2011-03-14 - 13:22:45
Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. Hebr 11:1
Jag har precis kommit hem från ett läger. Som så många gånger innan känner man sig mer peppad och sugen på att läsa bibeln och be. Man har fått en smak av det goda Gud kan ge och man vill ha mer. Så känner i alla fall jag. Jag ser varje läger som en nystart fast det egentligen inte borde vara så. Ett kristet läger med gemenskap och undervisning är otroligt viktigt men tron borde inte bygga på den härliga känslan man har efter ännu ett läger.
Jag har precis kommit hem från ett läger. Som så många gånger innan känner man sig mer peppad och sugen på att läsa bibeln och be. Man har fått en smak av det goda Gud kan ge och man vill ha mer. Så känner i alla fall jag. Jag ser varje läger som en nystart fast det egentligen inte borde vara så. Ett kristet läger med gemenskap och undervisning är otroligt viktigt men tron borde inte bygga på den härliga känslan man har efter ännu ett läger.
Ofta har jag känt att Gud är mig som närmast när jag själv känner att han är det. Tex när jag lyfter mina händer för att lovsjunga Honom, eller när mitt hjärta fylls med glädje för vad Han gjort mot mig eller när jag äntligen tar mig tiden att berätta hur jag har det. Är Han inte lika nära mig en höstdag då jag tror jag ska gå under och skriker ut till Honom: VAR ÄR DU GUD? Guds trofasthet till mig och hans kärlek minskar och ökar inte i samma takt som mina känslor. Hans kärlek och trofasthet är densamma dag ut och dag in oavsett hur jag känner för tillfället. Det är bara jag, den patetiska lilla tvivlande människa som desperat försöker klänga mig fast vid hans arm. Vad är det jag inte fattar när Han säger att det är Han som håller i mig och inte jag i Honom?
Länge har jag trott att min tro bara är levande om Gud känns närvarande i mina sinnen. Efter 8 år som hans lärljunge börjar det sakta gå upp för mig att jag är en fallen människa med sinnen som sviker mig. Han är lika nära mig som alltid, det är bara jag och min omgivning som tvingar Honom bort. Ens tro ska inte baseras på ens känslor. Min tro är en övertygelse om det jag hoppas och jag vet att Han finns även om jag inte fysiskt kan se Honom med mina ögon.
Han sade: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. Matt 8:26
Länge har jag trott att min tro bara är levande om Gud känns närvarande i mina sinnen. Efter 8 år som hans lärljunge börjar det sakta gå upp för mig att jag är en fallen människa med sinnen som sviker mig. Han är lika nära mig som alltid, det är bara jag och min omgivning som tvingar Honom bort. Ens tro ska inte baseras på ens känslor. Min tro är en övertygelse om det jag hoppas och jag vet att Han finns även om jag inte fysiskt kan se Honom med mina ögon.
Han sade: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. Matt 8:26
Kommentarer
Trackback
